Kaos på endoskopiavdelningen

Mitt extrajobb ringde och undrade om jag kunde följa med en brukare till lasarettet. -Självklart!
Varför?

1. Skönt att komma ut och bort från böckerna några timmar. 

2. De har galen personalbrist, så jag har svårt att tacka nej

3. Jag har aldrig följt med någon på det viset förut, det vill jag prova!

Det visade sig att vi skulle "byta sond" och vi gav oss iväg i en färdtjänstbuss som tydligen gick bäst i 140km/h

Lätt skärrad, på skakiga ben anmälde jag oss i receptionen på endoskopiavdelningen. Personalen på boendet berättade för mig att själva ingreppet är rutin och brukar ta ca 5 minuter. Så blev det inte. 

Det var en fantastisk personal och när jag berättade att jag var sjuksköterskestudent (vilket jag alltid gör ... till alla då jag dels är jättestolt över det och dels är en jävla pratkvarn) tog de mig verkligen under sina vingar och visade mig ALLT. Bla en gastroskopi- jag tyckte det var jättespännande, men efteråt berättade sköterskan att det såg ut som om jag höll på att tuppa av. Det gjorde jag inte då - det kom senare. 

När sköterska 1 skulle kuffa ur "ballongen" som sitter i magsäcken gick det inte, det var som ett vakuum. Hon undrade om det kanske var så att det inte fanns någon vätska där alls och drog i slangen. Det tog ordentligt stopp och blev som en hård "bula" under huden. Hon försökte spola ur slangen lite och tryckte in mer vatten i ballongen, vilket gick, men ingenting kom ut. Hon hade aldrig varit med om något liknande.
Sköterska 2 försökte. Fortfarande vakuum. Hon drog i slangen. Kanske har den fastnat i bukväggen? Trixar och joxar, men ingenting fungerar. Sköterska 2 ber sköterska 3 om hjälp. Sköterska tre har en idé om att man ska ta en kanyl och försöka hitta kanalen i slangen och suga ur vätskan därifrån. Det provas med ett antal olika nålstorlekar, men ingenting fungerar. Hon hade aldrig varit med om något liknande.
Sköterska 3 försöker. Hon drar i slangen. När hon sedan försöker hitta kanalen i slangen med kanylen, råkar hon slinta och hugger sig i handen med nålen. Det blir lite rörigt, men det ska inte finnas någon blodsmitta, så det lugnar ner sig. Hon hade aldrig varit med om något liknande. Nu känner jag att jag borde tagit med en läsk och en bunke popcorn.
Läkare 1 och 2 kommer in. De drar hårdare i slangen och nu börjar det sava och rinna magsaft ur hålet på magen. Här ska jag väl tillägga att patienten har märkbart ont varje gång de drar i slangen och nu kommer en snurrkänsla och tunnelseende över mig, så jag sätter mig ner på en stol.
De trycker in ytterligare 5ml vätska i ballongen, men ingenting kommer ut. Det konfereras ytterligare, nya kanyler sticks i slangen, men inget nytt tillkommer. Däremot börjar man fundera på en gastroskopi och inifrån punktera ballongen, så man kan dra ut den.
När fick hon mat senast?
Jag ringer boendet och  hör efter- det var tre timmar sedan, vilket är alldeles för nära för att man ska kunna gå ner med en kamera. Här börjar jag ana både ugglor och tomtar, så jag börja undersöka hur det rent praktiskt ska gå till när jag ska ta mig hem de fem milen utan brukare.
Läkare 1 och 2 har aldrig varit med om något liknande.
Sköterska 1 ringer till företaget som tillverkar "sonden" men kommer till en telefonsvarare. En sköterska i korridoren hör vad som pågår och sitter inne med spännande kunskap. En representant från företaget är i huset just nu, eftersom han glömde sina skor här för ett par veckor sedan. Han dyker välklädd (fina skor), välkammad och solbränd upp. Han har aldrig varit med om något liknande.
Man beslutar att klippa sönder slangen och då hitta kanalen. Ingenting fungerar.
Läkare 3 hinner komma och dra i slangen. Dra på trissor, han har aldrig varit med om något liknande.
Beslutet tas: Patienten får tillbringa natten på sjukhuset och fasta- med dropp eftersom mat inte längre kan ges genom slangen.

Jag åker hem i taxi på kommunens nota: 804kr

Ljuspunkten under dagen var sjuksköterskorna, som imponerade stort på mig och satt inne med betydligt mera kunskap än de tre läkarna och representanten från företaget.

Klarade den ena av mina två omtentor känns skönt. Ny kurs startade i måndags mikrobiologi - galet spännande!