VFU klar

Min första verksamhetsförlagda utbildning är klar. Jag lärde mig otroligt mycket, men vet att flera i min klass, som är undersköterskor, inte fick ut särskilt mycket av det. 
Jag kommer verkligen sakna det- mysigt ställe, väldigt bra personal och sjuksköterkan var grym! Jag fick med mig massor med både teoretisk och praktisk kunskap, som jag är oerhört tacksam för. 

Det enskilt största händelsen var när en person avled. Jag var med under hela processen, veckorna före, när hon blev sämre och efteråt. Jag pratade mycket med mina handledare om det och de var fantastiska, men jag känner mig påverkad av händelsen och tänker fortfarande ofta på det. - Det här blogginlägget har jag påbörjat säkert tio gånger, men aldrig avslutat, kanske för att det är svårt att sätta ord på alla tankar och känslor. Det har funnits i mitt medvetande att jag kommer vara med om det någon gång, men jag trodde nog inte att jag skulle påverkas så mycket av det- och med det menar jag inte någonting negativt, bara att det bubblar i skallen. Alla intryck blev inbrända i minnet, känslan i rummet, tystnaden, lukterna, den fortfarande varma människan, ansiktena på de anhöriga. Alla som sades minns jag ordagrannt. Det är tokigt.

Alla mål uppfyllda och nu väntar jag bara på att få min Inlämningstenta rättad.
Jag har även jobbat mig igenom omtentorna jag haft efter mig och fått godkänt på alla utom en, som jag ännu inte fått rättad.

Halvtidsbedömning

Jag var lätt skärrad före min halvtidsbedömning. Då går man igenom de 22 kriterier som ska uppfyllas för att man ska anses ha klarat kursen. Så här i halvtid bör man ha "delvis uppfyllt" på alla. En av mina två handledare var med, samt huvudhandledaren som är sjuksköterska. Det tog ca en timme och gick helt sjukt bra! Jag ska nu fokusera på provtagning, rapportering och den person som jag valt att följa. Orosmolnet nu- hitta en relevant vetenskaplig artikel.

Varför kommer aldrig hissen?

#trött

VFU vecka 2

Kan bara säga att jag har hamnat på ett väldigt bra ställe. Fantastisk bra och engagerat folk som jobbar här. Jag började nästan böla idag när jag var med en av mina handledare och såg hur hon pysslade om en kvinna med cancer i hela kroppen.

Dessvärre kom jag mitt i personalnedskärningar. Man har tagit bort vissa arbetsuppgifter från schemat för att "skapa luft i systemet" helt plötsligt kunde man skära ned på personalen. Helt galet. 

Enhetschefen gömmer sig på kontoret och svarar inte i telefonen och vill att all kommunikation ska ske via mail.

Det känns lite sorgligt att faktiskt vara med och se när en fungerande verksamhet faller i bitar.

Vfu

Vfu, äntligen! Skönt att "komma ut i verkligheten". Jag hamnade i Eskilstuna, så 5,5 mil enkel resa på en knapp timme- bra väg- så det här blir toppen!

Idag är det fjärde dagen- jag vaknade 03.45 och har klockan på 05.00. Det hade vanligtvis varit helt ok, men är lite surt idag eftersom jag slutade 21.00 igår och somnade runt midnatt. Idag är det möte med min huvudhandledare-  (sjuksköterska, men jag har bara pratat lite snabbt med henne) och den kliniska adjunkten. Det blir spännande. Om jag ska beskriva de båda med ett ord, så är det första ordet jag kommer att tänka på "barsk"

-allvarligt byxorna- vilket är fram och vilket är bak?

Marathonplugg

Dan före dopparedan- om "dag" står för kväll- och "doppare" betyder skriva tenta som jag har asaångest inför. 

HLR

Vi hade Hjärt-Lungräddningsutbildning på Södertälje sjukhus i går. 
Till en början dök ingen upp och en lätt uppgiven stämning spred sig hos klassen. Har man åkt 15 mil i onödan? Vissa ännu längre. Men det hade blivit ett missförstånd och en knapp timme försenat körde vi igång.
Jag har haft det 4-5 gånger tidigare, men det var några år sedan. Jag tänkte att det kan vara bra med en liten repetition, men det visade sig att saker hade förändrats.
Nu betonades hjärtstartaren, vilket jag aldrig tror att jag har sett någon tidigare och när jag gick utbildningen tidigare har jag för mig att man var noga med att känna efter puls innan man drog igång med hjärtkompressioner- det gör man inte nu- bara att köra på helt enkelt.
Övningsdockorna hade även de förändrats, men är fortfarande sjuuukt obehagliga!

Kaos på endoskopiavdelningen

Mitt extrajobb ringde och undrade om jag kunde följa med en brukare till lasarettet. -Självklart!
Varför?

1. Skönt att komma ut och bort från böckerna några timmar. 

2. De har galen personalbrist, så jag har svårt att tacka nej

3. Jag har aldrig följt med någon på det viset förut, det vill jag prova!

Det visade sig att vi skulle "byta sond" och vi gav oss iväg i en färdtjänstbuss som tydligen gick bäst i 140km/h

Lätt skärrad, på skakiga ben anmälde jag oss i receptionen på endoskopiavdelningen. Personalen på boendet berättade för mig att själva ingreppet är rutin och brukar ta ca 5 minuter. Så blev det inte. 

Det var en fantastisk personal och när jag berättade att jag var sjuksköterskestudent (vilket jag alltid gör ... till alla då jag dels är jättestolt över det och dels är en jävla pratkvarn) tog de mig verkligen under sina vingar och visade mig ALLT. Bla en gastroskopi- jag tyckte det var jättespännande, men efteråt berättade sköterskan att det såg ut som om jag höll på att tuppa av. Det gjorde jag inte då - det kom senare. 

När sköterska 1 skulle kuffa ur "ballongen" som sitter i magsäcken gick det inte, det var som ett vakuum. Hon undrade om det kanske var så att det inte fanns någon vätska där alls och drog i slangen. Det tog ordentligt stopp och blev som en hård "bula" under huden. Hon försökte spola ur slangen lite och tryckte in mer vatten i ballongen, vilket gick, men ingenting kom ut. Hon hade aldrig varit med om något liknande.
Sköterska 2 försökte. Fortfarande vakuum. Hon drog i slangen. Kanske har den fastnat i bukväggen? Trixar och joxar, men ingenting fungerar. Sköterska 2 ber sköterska 3 om hjälp. Sköterska tre har en idé om att man ska ta en kanyl och försöka hitta kanalen i slangen och suga ur vätskan därifrån. Det provas med ett antal olika nålstorlekar, men ingenting fungerar. Hon hade aldrig varit med om något liknande.
Sköterska 3 försöker. Hon drar i slangen. När hon sedan försöker hitta kanalen i slangen med kanylen, råkar hon slinta och hugger sig i handen med nålen. Det blir lite rörigt, men det ska inte finnas någon blodsmitta, så det lugnar ner sig. Hon hade aldrig varit med om något liknande. Nu känner jag att jag borde tagit med en läsk och en bunke popcorn.
Läkare 1 och 2 kommer in. De drar hårdare i slangen och nu börjar det sava och rinna magsaft ur hålet på magen. Här ska jag väl tillägga att patienten har märkbart ont varje gång de drar i slangen och nu kommer en snurrkänsla och tunnelseende över mig, så jag sätter mig ner på en stol.
De trycker in ytterligare 5ml vätska i ballongen, men ingenting kommer ut. Det konfereras ytterligare, nya kanyler sticks i slangen, men inget nytt tillkommer. Däremot börjar man fundera på en gastroskopi och inifrån punktera ballongen, så man kan dra ut den.
När fick hon mat senast?
Jag ringer boendet och  hör efter- det var tre timmar sedan, vilket är alldeles för nära för att man ska kunna gå ner med en kamera. Här börjar jag ana både ugglor och tomtar, så jag börja undersöka hur det rent praktiskt ska gå till när jag ska ta mig hem de fem milen utan brukare.
Läkare 1 och 2 har aldrig varit med om något liknande.
Sköterska 1 ringer till företaget som tillverkar "sonden" men kommer till en telefonsvarare. En sköterska i korridoren hör vad som pågår och sitter inne med spännande kunskap. En representant från företaget är i huset just nu, eftersom han glömde sina skor här för ett par veckor sedan. Han dyker välklädd (fina skor), välkammad och solbränd upp. Han har aldrig varit med om något liknande.
Man beslutar att klippa sönder slangen och då hitta kanalen. Ingenting fungerar.
Läkare 3 hinner komma och dra i slangen. Dra på trissor, han har aldrig varit med om något liknande.
Beslutet tas: Patienten får tillbringa natten på sjukhuset och fasta- med dropp eftersom mat inte längre kan ges genom slangen.

Jag åker hem i taxi på kommunens nota: 804kr

Ljuspunkten under dagen var sjuksköterskorna, som imponerade stort på mig och satt inne med betydligt mera kunskap än de tre läkarna och representanten från företaget.

Klarade den ena av mina två omtentor känns skönt. Ny kurs startade i måndags mikrobiologi - galet spännande!

Omtentor

Det är omtentavecka och jag skrev den första av TVÅ i tisdags och nöter nu på fredagstentan "vårdandets grunder" som jag skriver för tredje gången PINSAMT. Lite sjukt är det- jag tycker att jag kan det, men jag tror att jag skriver för lite. Jag är van att skriva Tydligt, kort och koncist, men det imponerar inte på rättaren. Tredje gången gillt hoppas jag, men nu byter jag ort och skriver i Eskilstuna istället för Västerås Haha, Håll tummarna!

Döden

En man gick bort idag. Jag antar att det inte är sista gången det händer i yrkeslivet, men det var jobbigt. När jag började jobba i sommar, så hade jag funderingar om hur det skulle vara och "vad gör man?" Och hur kommer jag att reagera. Tänk om nån ligger och har ont och dödsångest osv, osv. Men allt eftersom sommaren har gått, så har de funderingarna sakta försvunnit. 

Jag blev lite chockad tror jag.

Sommarjobb

Första halvåret är avklarat!

Jag sökte sommarjobb som vårdbiträde på ett särskilt boende, fick komma på intervju dagen efter och nu har jag jobbat i 1 1/2 månad. Jag stormtrivs verkligen! Jag var lite orolig innan jag skulle börja, men redan första dagen kände jag att "det här blir toppen!". En del av mig känner att jag borde jobba som undersköterska ett par år innan jag börjar som sjuksköterska, tror inte att det blir så, men möjligheten finns iallafall. Min största oro innan var hur jag skulle klara av att hantera bajs, kiss, kateter osv, men det har inte varit jobbigt överhuvudtaget. Det enda som jag tyckt varit svårt stundtals är känslorna i mig när man ser ett stort kroniskt sår. Det måste göras rent och läggas om, men personen har tokont och kanske är dement och inte riktigt förstår vad som händer. 

Jag har omtentor efter mig, så det börjar bli dags att börja plugga igen!

HLR

Anatomi och fysiologi

Den första kursen: "lärande och proffessionalisering" gick fort och den efterföljande: "Vårdandets grunder" höll ett ganska hårt tempo. Båda innehöll väldigt mycket grupparbete, vilket gick bra mycket bättre än jag förväntade mig. Luttrad av tidigare utbildningar där man alltid lyckas hamna i samma grupp som den som är dummast i huvudet var förväntningarna minst sagt låga, men denna gång har alla verkligen varit ambitiösa och drivna. "Anatomi och fysiologi" som vi läser nu känns mastig och jag har svårt att se att all information kommer att sitta när det är dags för Tenta om ett par veckor. Allting är fortfarande nytt för mig och jag har svårt för de enklaste begrepp. Det märks att det var 20 år sedan jag läste gymnasiebiologin, inte mycket finns kvar av den kunskapen. Men även fast det inte är något grupparbete i denna kurs, håller vi kontakt i gruppen och det ramlar in gamla övningstentor, tips och trix hela tiden, så det är en humörboost!

Nya och begagnade böcker!

Har haft smått panik över att min kurslitteratur tagit över två veckor på sig att komma från Campusbokhandeln till min nästnärmsta bensinmack. Nu är de här iallafall och jag ska marathonläsa!

Första mötet

Vi hade vårt första gruppmöte idag. På distans givetvis. Väldigt smidigt att kunna sitta i olika delar av sverige och ha möte hemma. Jag köpte ett par muppöron med mikrofon och det fungerade utmärkt.

Idag kollade vi mest tekniken och skrev ett gruppkontrakt om vad som gäller för vårat samarbete. 

Jag kom in!

Jag har väntat med att göra bloggen offentlig, ifall det värsta händer -att högskoleprovet går åt pipan och jag inte kommer in.
Nu gick det bra och jag kom in på det enda programmet jag sökte, dvs "sjuksköterska distans på Mdh".

Vi är en knapp vecka in och har eg bara haft upprop och introduktion. Jag har beställt kurslitteratur och den ska dyka upp nästa vecka.

Pustar ut!