På banan igen

Även om det just nu verkar vara den värsta perioden under hela utbildningen, så känns det som att jag är på banan igen. Det höga tempot har gjort att jag konstant haft en klump i magen av att ligga efter. Nu i termin tre börjar det infinna sig ett lugn och det känns som att alla lösa trådar börjar knytas ihop och jag får en större säkerhet i vad jag egentligen håller på med. 

Som tur är tycker jag att det är fantastiskt roligt, så när jag inte pluggar- så pluggar jag ändå. Jag letar aktivt efter relaterande ämnen och gräver djupare i frågor där jag inte förstår och det börjar märkas. 

Tentorna känns fortfarande sjukt svåra, jag lyckas inte få ur mig allt de vill ha på frågor. Kort och koncis är något jag personligen gillar, men inte examinatorerna. 

Läkemedelsberäkning och metodteori är mina starka sidor och där är det ju så att det finns ett svar som är rätt och det behövs inget svammel runt omkring, vilket jag tycker är skönt.

KAD

Jag hade just examination på Kateter och kom att tänka på den har scenen ur Dum-dummare 2

Bra film angående RAAS

Tempo, tempo, tempo

Tempot i utbildningen är HÖGT -ibland magsårshastiget på korvstoppningen. Jag hinner knappt med. Det har gått bra än så länge, men det var sjukt nära att jag inte klarade spärrkursen till denna kurs. Jag skrev för tredje gången- huuuuuu!
Nu- Patologi, diagnos och behandling inom medicin och kirurgi. Har en anatomi tenta inne för rättning och väntar på resultat.
Läkemedelsberäkningstenta nr2 på fredag. Den första gick bra. Äntligen får jag nytta av att jag läst lite matte. Inget komplicerat så länge man tänker logiskt, men man måste ha 100% rätt, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

Jag hörde av mig till ett äldreboende i närheten för sommarjobb- tänkte att det skulle vara skönt att bara köra igång att jobba i juni när skolan är slut- men har redan börjat. 
Tiden jag inte har- går nu till extrajobb. Som tur är ligger det vägg i vägg med dagis, så jag har nära till hämtning & lämning.

VFU klar

Min första verksamhetsförlagda utbildning är klar. Jag lärde mig otroligt mycket, men vet att flera i min klass, som är undersköterskor, inte fick ut särskilt mycket av det. 
Jag kommer verkligen sakna det- mysigt ställe, väldigt bra personal och sjuksköterkan var grym! Jag fick med mig massor med både teoretisk och praktisk kunskap, som jag är oerhört tacksam för. 

Det enskilt största händelsen var när en person avled. Jag var med under hela processen, veckorna före, när hon blev sämre och efteråt. Jag pratade mycket med mina handledare om det och de var fantastiska, men jag känner mig påverkad av händelsen och tänker fortfarande ofta på det. - Det här blogginlägget har jag påbörjat säkert tio gånger, men aldrig avslutat, kanske för att det är svårt att sätta ord på alla tankar och känslor. Det har funnits i mitt medvetande att jag kommer vara med om det någon gång, men jag trodde nog inte att jag skulle påverkas så mycket av det- och med det menar jag inte någonting negativt, bara att det bubblar i skallen. Alla intryck blev inbrända i minnet, känslan i rummet, tystnaden, lukterna, den fortfarande varma människan, ansiktena på de anhöriga. Alla som sades minns jag ordagrannt. Det är tokigt.

Alla mål uppfyllda och nu väntar jag bara på att få min Inlämningstenta rättad.
Jag har även jobbat mig igenom omtentorna jag haft efter mig och fått godkänt på alla utom en, som jag ännu inte fått rättad.

Halvtidsbedömning

Jag var lätt skärrad före min halvtidsbedömning. Då går man igenom de 22 kriterier som ska uppfyllas för att man ska anses ha klarat kursen. Så här i halvtid bör man ha "delvis uppfyllt" på alla. En av mina två handledare var med, samt huvudhandledaren som är sjuksköterska. Det tog ca en timme och gick helt sjukt bra! Jag ska nu fokusera på provtagning, rapportering och den person som jag valt att följa. Orosmolnet nu- hitta en relevant vetenskaplig artikel.

Varför kommer aldrig hissen?

#trött

VFU vecka 2

Kan bara säga att jag har hamnat på ett väldigt bra ställe. Fantastisk bra och engagerat folk som jobbar här. Jag började nästan böla idag när jag var med en av mina handledare och såg hur hon pysslade om en kvinna med cancer i hela kroppen.

Dessvärre kom jag mitt i personalnedskärningar. Man har tagit bort vissa arbetsuppgifter från schemat för att "skapa luft i systemet" helt plötsligt kunde man skära ned på personalen. Helt galet. 

Enhetschefen gömmer sig på kontoret och svarar inte i telefonen och vill att all kommunikation ska ske via mail.

Det känns lite sorgligt att faktiskt vara med och se när en fungerande verksamhet faller i bitar.

Vfu

Vfu, äntligen! Skönt att "komma ut i verkligheten". Jag hamnade i Eskilstuna, så 5,5 mil enkel resa på en knapp timme- bra väg- så det här blir toppen!

Idag är det fjärde dagen- jag vaknade 03.45 och har klockan på 05.00. Det hade vanligtvis varit helt ok, men är lite surt idag eftersom jag slutade 21.00 igår och somnade runt midnatt. Idag är det möte med min huvudhandledare-  (sjuksköterska, men jag har bara pratat lite snabbt med henne) och den kliniska adjunkten. Det blir spännande. Om jag ska beskriva de båda med ett ord, så är det första ordet jag kommer att tänka på "barsk"

-allvarligt byxorna- vilket är fram och vilket är bak?

Marathonplugg

Dan före dopparedan- om "dag" står för kväll- och "doppare" betyder skriva tenta som jag har asaångest inför.